I mitt program kommer jag att berätta om när min hustru fick diagnosen Alzheimers sjukdom vid 55-års ålder. Jag ville ge Marita ett bättre innehåll i hennes liv än den typiska vårdformen.
Jag heter Bengt Sellin, 75 år, uppvuxen i Själevad mellan järnvägsstationen och Hampnäs folkhögskola, och spenderade mycket tid hos Morfars i Seltjärn. Sedan 70-talet boende i Köpmanholmen. Tänker berätta om olika händelser under livets resa, jobb på Malux, föreningslivet, KB65 fotboll, Holmen Blues och en del annat att reflektera över i samhället… Till den musik jag valt rekommenderar jag att ha dansskorna på.
Mitt semesterprat kommer att handla om att var flykting i ett nytt land. Mitt nya land är vackert om du kan se det med vackra ögon. Här har jag lärt mig livets nya koder som gjorde mig försonad med min inre själ.
Jag heter Åsa Edlund Jönsson och är generalsekreterare för Sveriges Olympiska Kommitté men med en lång karriär inom media bakom mig. I mitt semesterprat berättar jag om en journalistisk resa från Övik till Sveriges Television och om en utskrattad strategi som blev både prisbelönt och världsledande.
Det du ska få höra är en berättelse helt baserad på mina upplevelser och känslor. Troligen har alla inblandade en egen historia och ett helt annat sätt att se på den. Men det här är min. Det är berättelsen om barndom präglad av mobbing och en opålitlig vuxenvärld. Från att ha överleva till att vilja leva och idag gruppledare för Moderaterna och en passionerad förespråkare för barns rättigheter och samhällsutveckling. En påminnelse om hur styrka och mod kan förvandla en tragedi till triumf.
Rune Andersen berättar om personer och upplevelser som har varit av stor betydelse för honom som konsertpianist och musikforskare. Hans forskning resulterade i den autentiska versionen av Grieg’s ”Peer Gynt” inspelad av Göteborgs Symfoniorkester, dirigerad av Neeme Järvi, på ”Deutsche Grammophon” i 1987, en inspelning som blev en stor succé.
Jag heter Sten-Åke Sjödin och är uppväxt i Myckelgensjö, en by ca 70 km väster om Örnsköldsvik, där vi pratade ett väl utpräglat Anundsjömål. I mitt prat vill jag berätta om delar av min livsresa och mina tankar runt vikten av “Rötter”, “Familj”, “Vänner” och “tacksamheten över att ha fått nya chanser i livet”. I mitt fall triggade av inte önskvärda händelser, som i slutändan ledde till något positivt.
14 – Maria Barnoin Jag är lärare i trä och metallslöjd på Husumskolan. Född i Umeå, men uppvuxen på landet utanför Örnsköldsvik. Jag är utbildad möbeltapetserare som började min yrkesbana i Frankrike, via Stockholm och sedan hem till Övik. Väl hemma satte jag mig i skolbänken igen och blev lärare. Jag har alltid tyckt om gamla hus, gamla möbler, gamla filmer m.m. Förra sommaren fick jag chansen att köpa ett öde hus i Husum. Nu spenderar jag mycket av min lediga tid på ”torpet”, som förra ägaren Astrid kallade huset. Vill du veta mer om torpet och vad som kan hända när man köper ett ödehus så lyssna gärna.
Uppväxt i Järved, emigrerade från Ö-vik på 90-talet, nu 30-procentig hemvändare och några erfarenheter rikare. Mitt semesterprat tar avstamp i att som ung uppleva sig annorlunda i ett då heteronormativt Ö-vik. Ett driv att prestera, kreativitet och skapande. Spontanköpa en camping. Men framförallt att få uppleva lyckan att få bli förälder via surrogatmoderskap.
Jag är ingen tävlingsmänniska och vill inte föra en kamp mot någon eller något. Diskussioner är något obehagligt för mig. Jag föredrar samtal före debatt. Det som drivit mig i livet är att bli accepterad som den jag är och att jag får vara ifred. Kamp är motsatsen. Under åren har det visat sig att jag blivit mer indragen i kampen, ju mer jag undvikit den. Nu får jag kämpa den goda kampen, även om jag inte vill. Det underlättar att våga ta risken att lita på andra. För mig har det visat sig vara fantastiskt.
